Start
 
 
Start
Om oss
Shamanism, vad är en shaman ?
Schamansk healing
Kurser i shamanism, shamanträffar
Kontakt
Artiklar om shamanism och TBKs verksamhet
Referat från shamanska träffar
Du är här
Träffen i Sundsvall 081107
 
TBK inleder samarbete med FSS
 
Shamanismens ursprung, trummans, växters och svampars betydelse
 
Kursberättelse
 
Sen sist
Trumresa
Referat från kurs i Borås


Skriv till TBK





 

 

 


Träffen på Rävsten 21-24 september 2007

Vi samlades på eftermiddagen den 21 i det f.d. stallet på den vackra ön Rävsten utanför Öregrund i Roslagens skärgård. När alla hade inkvarterat sig inledde vi genast arbetet. En av deltagarna skulle göra en utesittning, ett arbete som varit på tapeten en längre tid innan träffen,"Lingon" av Rebecca Lindahl och jobbade inledningsvis på med att förbereda och genomföra den saken enligt konst- ens alla regler. Träffen erbjöd ett mycket bra tillfälle att göra en ordentlig utesittning med den backup och assistans som oftast behövs för att en utesittning ska bli hundraprocentig.
Övriga deltagare jobbade både enskilt och gemensamt. Vi la en hel del tid på att göra helande arbeten åt varandra i olika syften. På så sätt fick alla tillfälle att träna och använda sina förmågor, samtidigt som alla fick tillfälle att få hjälp med flera olika saker som man själv ville ha hjälp med.
Mellan varven dansade vi kraftdjursdans, träddansen, träffade träd och annat som man behöver göra. Det blev aktuellt för en av deltagarna att göra jobb för en vän som dött tidigare, vilket också gjordes.

Utforskande resor
Vi gjorde utforskande resor på valfritt syfte, där var och en tog reda på något som man var nyfiken på eller ville lära känna mer. Där kom bl.a. upp väldigt starkt besked om att det finns mycket kraft i dom gamla vägarna.
Någon reste för att lära känna den kultur och världsbild som stod bakom ett av Sveriges mer berömda hällristningsområden, och kunde berätta en hel del intressant om hur dom människorna tänkte om världen och det andliga, deras ritualer och ceremonier och i vilka syften ristningarna gjorts på det sätt som dom gjorts.
Någon reste till linet för att träffa och lära känna det, och fick bl.a. besked om att linet vill att vi ska använda det för utvärtes och invärtes bruk, samt att linet vill att vi ska skydda våra huvuden (med huvudbonad).
Någon reste till egot och kom till dess hemvist, som var en mycket otrevlig plats. En borg med en massa smuts och snusk och befolkad av monster- orchliknande varelser som alla sa sig vara egot. Deltagaren fick veta om egot och hur det hela tiden är med och styr allting och ligger bakom en hel del elände. Deltagaren fick inte dela med sig så mycket av den informationen, utan var och en får själv resa till den platsen för att lära sig om egot.

En deltagares resa till alkoholen:
Jag reste till alkoholen som befann sig på en svart vämjelig plats. Alkoholen är svarta ormliknande varelser med stora käftar av vassa tänder som äter människor inifrån och utifrån. Detta sker redan vid första glaset man dricker. Och kan vara kvar i kroppen upp till 3 månader.
Desto mer man dricker desto fler kommer i släptåg och förföljer och tuggar i sig människan. Till slut kan hela personen bestå helt av dessa varelser. Därav människors generella avsmak för personer som är ofta och mycket berusade för vi ser inte personen längre utan bara dessa varelser som kryllar på honom/henne.

En deltagares resa om att hålla isär, hur man lär sig att bemästra de olika medvetande- tillstånden:  
Jag och mitt kraftdjur reste upp till övervärlden och upp i ett högt träd till ett örnnäste och däruppe kunde jag prata med solen. Fick veta att alla människor har ett eget fokus som är som en solstråle som de kan rikta åt olika håll och därigenom skapas deras verklighet. Om fokus riktas för mycket mot icke-ordinär verklighet utan syfte så blir verklighetsuppfattningen förvirrad, strålen kan också till slut bränna hål mellan världarna. Det kan hända att man inte trivs där man är eller att något i den ickeordinära verkligheten påkallar ens uppmärksamhet som t ex stora förlorade själsdelar, eller att det redan finns hål mellan världarna. Då kanske man behöver hjälp att hitta sin plats i tillvaron, hjälp att bli hel eller att man lagar hålen. Det krävs en viljeakt för att vara i olika tillstånd och för att vara i ordinärt tillstånd måste man verkligen vilja det också. Man kan också ha ett ägg kring sig som hjälper en med att samstämma ens fokus med sammanhanget, som ett slags samstämmighets- ägg. Om man har svårt att vara fokuserad i icke-ordinär verklighet kan det istället vara något i den ordinära verkligheten som påkallar: hunger, trötthet etc. Jag tackade för all inspirerande information jag fått, och reste tillsammans med mitt kraftdjur tillbaka ner och in i vanlig verklighet igen.

Det kom fram en hel del fler grejor också under de olika utforskande resorna, men jag minns tyvärr inte allt. En intressant sak som kom fram under någon resa, fast det var kanske i nåt helt annat syfte, var att det inte självklart finns något rätt eller fel så länge det inte skadar någon. Andarna visade saken med en metafor där det var en person som befann sig på en bergstopp och en annan person som befann sig ute på havet. Den på bergstoppen tycker det är helt rätt med ett par skidor men fel med en flytväst, medan den som är ute på havet tycker att det är fel med skidor men rätt med en flytväst. Jag tycker den informationen även anspelar på vikten av att kunna se utanför sig själv och sin egen verklighet och förstå att den egna verkligheten inte är den enda som existerar.

Deltagaren som gjort utesittningen hakade på övriga deltagare när hon var klar med sin utesittning. Deltagaren satt ute över natten, förutom det förberedelsearbete och efterarbete som gjordes. Vi andra fortsatte under tiden främst med att göra helanderesor åt varandra.

Deltagarens redogörelse om sin utesittning
Jag gick för att hitta/bli hittad av platsen där jag skulle genomföra min utesittning. Vandrade omkring på en del av ön ganska länge, genom skogen, till vattnet och tillbaka. Gick efter ett tag över en liten trätrappa på en höjd, genom ett fårstängsel. Blev lite osäker på om man fick passera det där stängslet men jag gjorde det ändå, jag var nyfiken och mån om att finna min plats. Efter en stunds ytterligare sökande riktade jag mitt fokus mot mitt kraftdjur för att be om hjälp. En sång steg upp i mig, jag fortsatte uppmärksammt att gå och orden i sången hjälpte mig att finna platsen: vänd mot öster och omgiven av sten såsom den skulle. Jag provsatte mig och tyckte det kändes bra. Frågade platsen om lov och berättade om mina avsikter.
Lite senare samma dag återvände jag till platsen i förberedande syfte och skallrade, samstämde mig, med mera. Gjorde även sedan en sista resa med syfte att få eventuell mer information om utesittningen och om ytterligare eventuell förberedelse.
Staffan skulle lämna och hämta mig. Vi skulle vara ute i god tid så vi gick från ladan ungefär en halvtimme innan utesittningen skulle börja. Jag hade i mina förberedelser hunnit gå vägen fram och tillbaka till platsen ett flertal gånger, men när vi hunnit komma en liten bit på väg visste jag helt plötsligt inte alls hur man gick dit. Jag hade den stora tunga ryggsäcken på ryggen och jag var påbylsad med bland annat ylleunderställ trots det milda höstvädret. Svetten började rinna och jag kände en lätt panik växa -vad skulle det innebära om jag helt plötsligt inte hittade vägen? Snart var jag tvungen att erkänna att jag kände mig förvirrad och vi stannade upp. Jag var inte bara förvirrad, min hjärna kunde inte tänka några tankar. Jag visste ingenting, och var förfärat förbluffad över tillståndet.
Staffan föreslog då att vi skulle gå tillbaka till grinden i början och det gick jag efter en sekunds motvillighet med på eftersom jag först tyckte att det bara skulle ta en massa onödig tid. Men som tur var lyssnade jag såklart på vägledningen, och vi gick tillbaka till platsen där vi startade och började om från början. Vi vandrade återigen utefter den väg jag tidigare på dagen varit helt säker på, men stannade sedan igen till vid exakt samma ställe där vi tidigare beslutat oss för att börja om. Inget kunde hindra tiden från att gå. Jag konstaterade bara att jag fortfarande var förvirrad och inte kunde vägen. Men då började jag se och höjde blicken, och då noterade jag plötsligt fårstängslet en liten bit bort och började minnas. Det började klarna och jag satte ord på vad jag såg och sedan, några ytterligare steg framför en gräsdunge snett åt höger, österut, fann jag stenpassagen över vattendraget som vi skulle gå över. Vilken lättnad!
Fort traskade vi på stenarna i vattnet, förbi de stora gamla stenbumlingarna, över den lilla vingliga trätrappan över fårstängslet, uppför de mossiga bergsknallarna och så stod vi äntligen där och blickade ner på min plats. Staffan lämnade mig där och jag öppnade upp och gjorde mina förberedelser, packade upp sovsäck och tog av mig kängorna.
Mörkret sänkte sig sedan snabbt. Till fred ställelse. Jag satt som i ett ägg, i en formation för mig
i det mjuka mörkret
där jag reste upp och ner
upp och ner
långsamt fram och tillbaka lugnt och fast
Vindstilla, bara ibland vajande toppar
Satt som ingjuten i alltet i så fullkomlig tidfri fridfull stillhet
fram och tillbaka långsamt upp och ner och upp igen
Kunde kanske suttit längre, kanske hade velat,
men födas skulle jag
Den långsamma berg- och dalbanan saktade in
mörkret började ätas upp utav solen och ut i
någon slags vardagsverklighet skulle jag
men jag kommer då och då att längta tillbaka
till det som omslöt och bar mig,
fastän det nu är jag som bär. När Staffan sedan tidigt på morgonen kom för att hämta mig kände jag mig smått besviken. Jag hade gärna suttit kvar där i minst ett dygn till, som det kändes just då. Men solen hade gått upp och det var nu ganska ljust i jämförelse med den mörka natten. Det var dags att avsluta, så jag packade ihop mina saker och avslutade på de sätt jag skulle.
Mina rumskompisar var vakna när jag kom tillbaka till stugan. De hade till min stora förvåning varit oroliga för mig. Jag som hade haft det så bra. När de andra deltagarna efter niotiden på morgonen lämnat stugan för att påbörja dagens shamanska arbete i ladan, klev jag upp och åt frukost. Visste inte riktigt om jag skulle försöka sova på riktigt eller om jag skulle ansluta mig till de andra. Började med att ta en uppiggande dusch. När jag var klar hade de andra tagit rast och jag satte mig bredvid Staffan på trätrappan utanför ladan och kammade ut mitt hår i solen. Som ett ålderslöst barn i anspråkslös stillhet.

Sejd
Höstdagjämningen firade vi på kvällen med en Sejd. Flera som tidigare lärt sig sejda fick tillfälle att göra det. Alla fick uppleva kraften att deltaga i en Sejd och sjunga sejdsång, och alla som ville fick ställa frågor om allt möjligt till Völvan. Höstdagjämningen var väldigt gynnsam just för Sejd.

En deltagares redogörelse från en del av Sejden:
Jag gick fram till völvan medan de andra sjöng och ställde min personliga fråga.
Völvan satt på en stol på ett bord, med den vackra nytäljda sejdstaven i ena handen och med andra handen på min vänstra axel när det var min tur att fråga. Det kom sådana stora mängder kraft att det kändes som om jag var på väg att skjuta rakt ner genom golvet och marken som en pil. Om det inte hade känts som om mina ben skulle vika sig totalt under mig i vilken sekund som helst så hade jag fortsatt att fråga och få mer svar. Men det får kanske bli en annan gång.
”Tack du store Völva!” sa jag och återgick till cirkeln.Ett par frågor och svar från Sejden:Vad är Internet? Internet är som ett stort vattenfall. Ett bra/hälsosamt förhållningssätt är att passa sig för att vara för nyfiken och alltför engagerad. Annars kan man dras med ner och krossas av stenarna.
Vad/Vilken är fästingens roll/plats? Den har ingen plats i kretsloppet för den är skapad av människan. Ett bra skydd är att behandla dem med respekt. Vitlök är också bra

Utforskande resa med gemensamt syfte
Mot slutet av träffen så gjorde vi en gemensam resa på gemensamt syfte för att titta på och lära oss om klimatförändringarna som det talas så mycket om just nu. Den typen av syften är lite svåra att veta vad man ska göra med, eftersom syftet inte heller är att man ska göra något särskilt med det. Utan bara att få reda på något i största allmänhet. Därför är den typen av syften något tveksamma och okunstruktiva. Hur som helst så gjorde vi det ändå, eftersom man även ibland kan få fram värdefull information och kunskap på det viset.
Det kom fram väldigt många olika sidor av saken. Jag kan inte minnas att någon fick fram något som motsade att det sker en klimatuppvärmning. Någon fick fram att det berodde på naturliga processer som hade skett ändå, men som kombineras med en samtidig miljöpåverkan som förstärker det hela. Vissa fick fram väldigt hemska bilder av allt elände, förstörelse och lidande som en klimatförändring kan leda till. Medan vissa fick fram att det även är viktigt att nyansera bilden och att det är allvarligt att klimatförändringarna tar sånt fokus att andra saker som också är minst lika viktiga helt glöms bort.

En deltagares resa om den globala uppvärmningen:  
Jag flög tillsammans med mina kraftdjur och andehjälpare upp till övervärlden och kom till en gigantisk snöbeklädd bergskedja som påminde mig om Himalaya. Vi landade på en lång flat bergsavsats som slutade vid ingången utav ett tempel beläget inuti berget. Vi steg in i bergstemplet och därinne satt ett gäng munkar (tror jag de var) i en oval formation i ett varmt ljusrött sken. Jag lade fram min undran om vad den globala uppvärmningen är för något och de berättar då att det är ett sätt för Jorden att göra sig av med saker som inte ska vara där, som ska ut och bort. Koldioxid med mera är alltså en given följd och själva poängen av och med den stigande temperaturen, inte tvärtom. Det ska vara där just då, eftersom det ska iväg och bort. Växelverkan. Detta görs ibland och är ett system jorden har, en slags process i samarbete med Solen. Jorden värderar inte vilka eller vad som ”stryker med” i utrensningen och det är inget farligt, så länge man inte tycker illa om att rensas ut.
Det stora fokuset genom huvudsakligen media på det där gör så att viktigare saker för människorna hamnar i skymundan. Fokus lyfts från den plats och omgivning där man är, bor och lever här och nu, till någon slags information som ingen egentligen vet är sann men som till slut riskerar att tas för sanning och given utgångspunkt. Människorna måste lära sig se sanning på ett mera friskt vis, annars blir media en förmedlare av något det inte behöver ligga något i och får en slags påveroll.
Vidare tyckte munkarna att det var typiskt människor att tro att de gör och påverkar så himla mycket, väldigt självcentrerat, och jag fick se en bild av en triangel där människan såg sig som en separat del i toppen på triangeln, som stod över jorden och därmed också ansågs sig vara den/dem som påverkar mest, hela tiden. Människans påverkan är minimal.
Vi tackade för oss och reste ned tillbaka igen.

Slut för den här gången
Sammanfattningsvis kan man säga att många viktiga saker blev gjorda på träffen, både på det individuella planet och mer allmänt. Både konkret helande och information och kunskap.

www.shamanism.se


   

Info om träffarna
Information om nästa träff: tid, plats, innehåll o.s.v.