Shamanism

Den centrala uppgiften för shamaner världen över är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, på ett sätt som kommer Jorden och dess invånare till gagn. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill, t.ex att leda själar vidare efter detta. I detta arbete samarbetar shamanen med flera olika hjälpande andar. Förfädersandar och andra lärare, djur- och växtandar med flera som på alla möjliga sätt fungerar som nödvändiga livsexperter, vägvisare, rådgivare, följeslagare och givare av kraft, helande och kunskap. En konkret och användbar definition av vad en shaman gör lyder: 


"En shaman reser i ett shamanskt medvetandetillstånd (trans) med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte"


Förutom ovanstående är shamanen ofta initierad av andarna, samt är en fungerande samhällsmedlem som tjänar något slags socialt sammanhang helt eller delvis genom sina shamanska kunskaper. Det shamanska arbetet är resultatinriktat och traditionellt sett så får shamanen sin yrkestitel genom de människor som upplever sig hjälpta.


Ursprung


Shamanismen uppstod på jägarsamlarstenåldern och tycks ha varit spridd över hela världen och är så än i dag. Shamanismen verkar alltså vara lika gammal som människan själv och shamaner verkar än i dag inom de mest skiftande kulturer över hela jordklotet. Att det handlar om något uråldrigt har man slutit sig till genom förhistoriska arkeologiska fynd som tycks visa på shamansk aktivitet. Ett av de mer kända ”bevisen” är den ca 16-18 000 år gamla målningen av den s.k. ”Trollkarlen” från grottorna i Trois Fréres i södra Frankrike. Målningen kan tolkas som att den föreställer en shaman iklädd sin djurdräkt, eller snarare en shaman som i sitt arbete ”förvandlats” till ett djur, möjligen genom att denne tagit in ett eller flera av sina kraftdjur i sin kropp.


Bilder som tyder på förhistorisk shamansk aktivitet finns även på nordiska hällristningar och hällmålningar. Här till höger kan ni se en bild från en hällristning i Gärde, Jämtland på mänskliga fotspår som leder fram till en älg. Den kan tolkas som en älg som lämnat människospår i stället för älgspår efter sig, eller ett scenario där människan som lämnat spåren efter sig borde ha stått, där står det i stället en älg. En annan tolkning är att ristningen föreställer en shaman som antagit älghamn, d.v.s. förvandlat sig till älg. Anledningarna kan vara för att finna bytesdjuren, men även för att med hjälp av älgens kraft kunna bota, finna kunskap och information (visdom), resa snabbt och långt och även att på olika sätt kunna ge något tillbaka till älgen som betydde så mycket för det här folket.

En själfull värld


Naturen är en stark kunskapsbärare och kraftgivare, som människan är en likvärdig del av. Växter, träd svampar, djur, sjöar och berg o.s.v. har i shamanismen en mycket viktig betydelse. De har en ande, en egen personlig själ, som man kan komma i kontakt med, tala med, interagera med, lära och få visdom, hjälp och kraft av. Så är det i alla shamanska kulturer och är något mycket grundläggande i shamanismen. Ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp, eller tvärtom. Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår nutida kultur inte anses som medvetet. Vanliga växter som blommor och liknande har t.ex. stor betydelse för att bota olika sjukdomstillstånd. Olika sorters växter besitter olika kunskaper, var och en om sin sjukdom eller grupp av sjukdomar och har mycket stor kraft när det gäller att bota dessa. De örter och växter som shamanen använder i sin helande praktik finns det en långtgående utvecklad relation till. En slags växtmagi eller örtmedicin om man så vill. 


Den shamanska resan


De vanligaste sätten för shamaner världen över att förändra sitt medvetandetillstånd är genom att använda trumma, skallra eller annan monoton percussion, sång och dans, utesittning m.fl. Trumma är det jag själv oftast använder i arbetet med behandlingar och i undervisning. Men i vissa kulturer, som t.ex i den sydamerikanska regnskogen, använder shamanen särskilda växter och svampar med mera för att uppnå detta förändrade medvetandetillstånd. I dessa shamanska kulturer så ligger stor kunskap bakom vilka växter man använder, hur man använder dessa och hur man utför det shamanska arbetet. Och man använder drogen i väldigt specifika syften, för att gå in i andevärlden och utföra shamanskt arbete, och inte för att få kickar, upplevelser eller för att festa. 


Ibland kommer det klienter till mig som kan ha gjort en shamansk resa genom att ta ayahuasca eller dylikt, på ett sätt som orsakat problem. I de fallen har kunskap både om shamanskt arbete generellt och kunskap kring det specifika bruket av hallucinogena växter och svampar saknats eller vattnats ur så pass mycket att de personer som fått problem efteråt inte kunnat få den hjälp de behövt för att ställa saker till rätta. När någon intagit en substans som kraftigt påverkar medvetandet så tillkommer aspekten att man inte kan avbryta händelseförloppet utan det håller på så länge som substansen är aktiv. Detta gör det säkrare att testa på att göra en shamansk resa genom att använda trumma eftersom man själv bestämmer när resan ska sluta. Men även där behöver man veta vad man gör. Som nybörjare ska man vara medveten om att det existerar ett utlärande av "shamanism" som innehåller förenklingar som tar bort viktiga aspekter så att det som görs förlorar sitt sammanhang, förytligas eller blandas samman med andra vägar och traditioner. Eller att shamanismen "snuttifieras" eller tolkas genom psykologiska glasögon. Det gör att jag inte rekommenderar att ens testa på enskilda trumresor, utan om intresse finns hellre lära sig det som krävs för ett shamanskt utövande som fungerar och är säkert i så stor mån det är möjligt. 


Den shamanska resan har använts genom årtusenden för att bevara hälsa, få god jaktlycka e.t.c. Resan in i andevärlden har varit en livlina för ett gott liv och ibland för ren överlevnad. Den som företog resan var någon som var förtrogen med den andliga sidan av verkligheten och resorna till och från den. Det var inget som lockade var och en, utan något som gavs vissa i uppdrag och som medförde ett stort ansvar. En del av den shamanska yrkesskickligheten går ut på att bemästra de olika medvetandetillstånden och att befinna sig i det tillstånd som är mest lämpat för stunden. Alltså vara vanlig i det vardagliga livet och i ett shamanskt medvetandetillstånd när hen utför shamanskt arbete. Det ena är inte mer värt än det andra, de olika tillstånden har bara olika funktion beroende på situation.


Läroväg


De viktigaste lärarna finns i andevärlden, men det finns också viktiga aspekter i att hitta en jordisk lärare. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andelärarna i naturen och bortom denna värld. En jordisk lärare kan hjälpa till med att ge ramar och påminna om vikten av en jordad tillvaro, för att kunna integrera både eget helande och djup kunskap, och genom sina erfarenheter bidra till ett sammanhang som hjälper eleven att förstå sina egna andliga upplevelser. Det gäller allt från sådant man möter och erfar på shamanska resor till mer övergripande inslag som de flesta utövare förr eller senare behöver hantera och förhålla sig till. Alla som lär sig shamanism blir inte per automatik shamaner eller väljer att någonsin titulera sig som det, utav ödmjukhet och respekt. Men den som vill kan lära sig att utöva shamanism i större eller mindre omfattning, på ett sätt som kommer jorden och dess invånare till gagn inom livets alla områden och olika skeenden.