Shamanism

Exakt vad man menar med shamanism kan vara lite olika beroende på vem man frågar. Så här definierar jag det, för att du ska veta vad jag menar: "En shaman reser i ett förändrat medvetandetillstånd med hjälp av sina kraftdjur och andehjälpare, till andra delar av verkligheten (andevärlden) för att hämta kraft och/eller information tillbaka till den här delen av verkligheten i något helande syfte". För att verkligen kunna titulera någon shaman bör det även finnas en kallelse och att personen är verksam i ett socialt sammanhang med sina shamanska kunskaper på något sätt. Den övergripande uppgiften för shamanen är att utgöra en länk mellan andevärlden och den vanliga verkligheten, till förmån för Jorden och dess invånare. I detta arbete bemöts och behandlas problem och frågor kopplade till födelse och död, allt däremellan och mer därtill.

Ursprung

Shamanismen tros ha rötter i jägare- och samlarstenåldern. Att det handlar om något urgammalt har man kommit fram till genom förhistoriska arkeologiska fynd som tycks visa på en shamansk aktivitet. Ett av de mer kända ”bevisen” är den ca 16-18 000 år gamla målningen av den s.k. ”Trollkarlen” från grottorna i Trois Fréres i södra Frankrike. Målningen kan tolkas som att den föreställer en shaman iklädd sin djurdräkt, eller snarare en shaman som i sitt arbete ”förvandlats” till ett djur, möjligen genom att han/hon tagit in ett eller flera av sina kraftdjur i sin kropp.

Bilder som tyder på förhistorisk shamansk aktivitet finns även på nordiska hällristningar och hällmålningar. Längst ner på sidan ser vi en bild på mänskliga fotspår som leder fram till en älg. Den kan tolkas som en älg som lämnat människospår i stället för älgspår efter sig, eller ett scenario där människan som lämnat spåren efter sig borde ha stått, där står det i stället en älg. En annan tolkning är att ristningen föreställer en shaman som antagit älghamn, d.v.s. förvandlat sig till älg. Anledningarna till det kan vara för att finna bytesdjuren, men även för att med hjälp av älgens kraft kunna bota, finna kunskap, kunna resa snabbt och långt och även för att på olika sätt kunna ge något tillbaka till älgen som hade stor betydelse för människorna. 

En medveten själfull värld

Gemensamt för kulturer där shamanism praktiseras är erfarenheten av och synen på att allt levande har en medveten själ som man kan kommunicera med och lära av. Naturen har överlag en avgörande roll, den är en kunskapsbärare och kraftgivare. Växter, svampar, djur, sjöar och berg o.s.v har en ande, en egen personlig själ, som man kan komma i kontakt med, tala och interagera med, lära och få visdom, hjälp och kraft av. Ett berg kan förtälja hur människorna levde förr och ett träd kan skänka djup tröst och hopp eller tvärtom. Det finns många exempel på den här typen av erfarenheter som håller djup insikt och inspiration i samklang och i samröre med allt som lever runt omkring oss, men som vanligtvis i vår nutida kultur inte anses vara medvetet. Vanliga växter som blommor och liknande har även en stor betydelse för att bota olika sjukdomstillstånd. Olika sorters växter besitter olika kunskaper, var och en om sin sjukdom eller grupp av sjukdomar och har mycket stor kraft när det gäller att bota dessa. En slags växtmagi eller örtmedicin om man så vill. De örter och växter som shamanen använder i sin helande praktik finns det en långtgående utvecklad relation och vänskap till.  

Shamanens arbetssätt

För att kunna kommunicera och samarbeta med andevärlden och den andliga sidan av naturen går shamanen in i ett förändrat medvetandetillstånd och företar en själsresa och/eller tar in andar i sin kropp. Ett ofta förekommande tillvägagångssätt att göra själsresor på är att använda monoton perkussion: trumma, skallra eller rytmisk sång för att utföra det shamanska arbetet. Men i vissa kulturer, t.ex den sydamerikanska regnskogen, använder shamanen särskilda växter m.m för att uppnå det förändrade medvetandetillståndet. I dessa shamanska kulturer så finns en stor kunskap bakom användandet och om hur man utför shamanskt arbete. Växterna m.m används i specifika syften, för att gå in i andevärlden och utföra shamanskt arbete och inte för att få häftiga upplevelser eller för att festa.

Inom ramen för shamanskt arbete kan även andarna i en del speciella situationer påverka shamanen att komma in i ett starkt förändrat medvetandetillstånd utan monoton perkussion, till exempel under en utesittning, en ceremoni eller annat. En förändring av medvetandetillståndet alltså sker medvetet och kontrollerat med vissa få undantag. Därför består en del av yrkesskickligheten i att alltid befinna sig i det medvetandetillstånd som är mest lämpat för stunden. Eller enklare uttryckt: en shaman är bara shaman när hon eller han utför shamanskt arbete.

Trumman och själsresan används för att göra sig tillgänglig för andevärlden och dess helande, kraft och kunskap. Det är inte trumman i sig som helar (såtillvida det inte är en äkta ande-trumma, som är väldigt sällsynta). Eftersom man kallar på och öppnar upp för andevärlden genom trummandet så är det inte konstigt om man upplever det som välgörande. Men trumningen är vägen - inte målet. Symptomatiskt för nutida väst är att man vill ha det snabba och det enkla serverat. I ljuset av detta tolkas trumningen som helande i sig, men det ligger en oändlig värld bortom det.

Kallelse och läroväg 

 
Folk som blir kallade till den shamanska vägen kan bli det på lite olika sätt, men inte på vilka sätt som helst. Ibland genom en kombination av olika större händelser över lång tid allteftersom shamanen avancerar. Kallelsen kan komma via biologiskt och/eller själsligt släktskap, genom utomkroppsliga upplevelser där någon blir tillfrågad av andarna, genom att shamanen lär sig att hela sig själv och sedan börjar hela andra, genom utesittning som en ceremoniell katalysator eller i och med perioder av fysiska eller psykiska svårigheter. Även om psykisk sjukdom allra oftast inte är en kallelse.

Det är inte säkert att man förstår att det man är med om handlar om en initiering/kallelse, eller att man förstår detta först senare. Vilket inte gör så mycket, nödvändigtvis. Även om kallelsen är viktig och nödvändig i förlängningen så är det ännu viktigare vad man gör av den. Det som krävs oavsett är drivkraft och disciplin, där kontakten med andarna är helt avgörande. Utifrån den kontakten startar ett äventyr bortom tid och rum men man väljer själv om man följer med. Vissa menar att andevärlden tvingar någon att bli shaman, att man inte har något val, men det är en sanning med modifikation. Det kan snarare vara en indikation på vilken typ av andar man har att göra med. Man behöver inte vara ett offer för andarnas vilja, varken i vardgaslivet eller i det shamanska utövandet. När man väl börjat upptäcka vilken förändring till det bättre utövandet ger en så vill man kanske inget annat, men det är inte riktigt samma sak. 

 
De viktigaste lärarna finns som sagt i andevärlden. Men det finns också viktiga aspekter i att hitta en jordisk lärare. En bra lärare ger eleven redskap som tillåter honom eller henne att göra egna erfarenheter och skapa egna hållbara och konstruktiva kontakter med andelärarna i naturen och bortom denna värld. En jordisk lärare kan hjälpa till med att ge ramar och påminna om vikten av en jordad tillvaro, för att kunna integrera både eget helande och djup kunskap, och genom sina erfarenheter bidra till ett sammanhang som hjälper eleven att förstå sina egna andliga upplevelser. Det gäller allt från sådant man möter och erfar på shamanska resor till mer övergripande inslag som de flesta utövare förr eller senare behöver hantera och förhålla sig till.

När shamanism lärs ut i nutida väst så sker det på ett visst sätt som är präglat av sitt sammanhang. Att lära ut shamanism via kurser är inte traditionsenligt, och möjligen inte det bästa sättet att lära ut shamanism på heller. Det görs i brist på bättre alternativ, eftersom det är ett sätt att föra kunskaperna vidare i ett samhälle där det inte är givet att förstå när någon har ett shamanskt kall. Det shamanska utövandet kan likväl vara av stort värde för många som både själva blir hjälpta och så småningom kan bli till hjälp för andra.