Lärande

Just nu erbjuder vi ingen undervisning i shamanism via kurser, framförallt på grund av tidsbrist. Tills dess att vi eventuellt erbjuder undervisning genom kurser igen (eller i annan form) så låter jag detta utrymme finnas kvar och fyller det med mina erfarenheter och tankar kring ämnet. Längst ner finns några frågor som kan vara hjälpsamma om man hitta en vettig lärare i shamanism, även om det inte går att garantera. 

Att föra vidare kunskaper i shamanism mellan generationer är en självklarhet, men att undervisa i shamanism via just kurser är ingen självklarhet. Traditionellt sett existerar inte kursformen som lärandemetod överhuvudtaget, eftersom det traditionellt sett har handlat om kunskaper som förs vidare i släktleden och/eller genom att någon inom samma grupp visat sig få en kallelse och därigenom träning av en äldre kunnig shaman. Det innebar ett allvar, som inte nödvändigtvis återfinns i den situation som skapas när undervisningen av shamanism sker i kursform.

Undervisning i shamanism i just kursform verkar ha uppkommit i samband med att Dr. Michael Harner upptäckte ett behov och en kunskapstörst hos västerlänningar, och därmed började undervisa dem i shamanism. Att det tog sig formen av just kurser kan delvis tänkas ha berott på att Harner var ett barn av sin tid och plats med universitetsstudier som naturlig lärandeform. Själv lärde sig Harner att praktisera shamanism företrädesvis genom mötet med shamaner i Amazonas. Ett viktigt element i lärandet som Harner behöll var lärande genom egen direkt erfarenhet, framför att till exempel lära sig genom att läsa böcker. 

En fördel med lärande i kursform är att kunskapen inte är exklusiv, så att fler kan ha nytta av det som lärs ut. En annan fördel är att lärandet i kursform automatiskt blir rätt formellt och därmed kan kommuniceras öppet och tydligt (lärandemål, metod, arbetssätt, kostnad m.m). En nackdel är att den som lär sig inte nödvändigtvis har respekt för det han eller hon lär sig. Det finns ingen officiell institution som ens reglerar vad begreppet "shamanism" innebär, och kunskaperna kan omvandlas på alla möjliga sätt, bli urvattnade o.s.v. Det enda som man egentligen har att gå på för att kunna avgöra kvaliteten hos en shamansk utövare är tydliga resultat av helande i den vanliga verkligheten.

Kanske var eller är kursformen nödvändig för att nå ut till många och därigenom lättare kunna kompensera för den stora kunskapsförlust av de gamla vägarna som skapades i.o.m politiskt och religiöst förtryck genom historien. Men när den kunskapsluckan är åtgärdad, vad händer då? Går lärandet tillbaka till en mer ursprunglig form eller spinner kursandet bara på, då det blivit en del av en ny kultur och tradition?

Vem som helst som delar med sig av seriösa shamanska kunskaper till fler än till ett fåtal lärlingar gör det med en avvägning: överstiger nyttan eventuella negativa konsekvenser? Med all säkerhet kommer inte alla som går en kurs att fortsätta utöva shamanism sen, en del kommer kanske inte ens respektera den shamanska vägen medan andra använder kunskaperna för det egna husbehovet och ett fåtal går hela vägen i bemärkelsen att de så småningom på ett seriöst sätt erbjuder shamanska tjänster för andra.

Lär man ut shamanism genom kurser bör man också göra sig medveten om att man positionerar sig inom något som tyvärr är en industri. En industri som likt andra industrier delvis bygger på att man som människa inte ska känna sig tillräcklig. Den traditionella shamanska uppgiften har dock inget med "personlig självutveckling" att göra, utan handlar om att man med andarnas hjälp hanterar livsviktiga saker: hälsa, relationer och gemenskap, en upplevelse av meningsfullhet, tak över huvudet och mat för dagen. Att få stöd och kraft i svåra existentiella frågor och brytpunkter i livet.

Ett annat perspektiv som är unikt för nutida väst och som skiljer sig från andra platser och tider i historien är det individualistiska. Översatt till att gå kurser kan det betyda att man tror att man måste kunna precis allting själv, däribland lära sig allsköns olika helandemetoder. Medan man egentligen bara behöver gå till en redan kunnig för att be om hjälp med det man nu kan tänkas vilja ha hjälp med. Ganska vanligt verkar det vara att en del som går en kurs egentligen kunde haft större nytta av att få en behandling, även om en kurs i sig också kan verka väldigt helande. Men alla måste inte kunna allt, i ett samhälle där vi bryr oss om och hjälper varandra. 

Här kommer några frågor du kan vilja fundera över innan du går en kurs i shamanism. Jag använder genomgående begreppen "deltagare", "lärare" och "kurs" för enkelhetens skull. Men det kan lika gärna handla om förmedlandet av shamanska kunskaper i olika slags lärandesituationer med andra etiketter, som i praktiken innebär ungefär samma roller och ansvar. 

Kommuniceras innehåll öppet och tydligt? Praktiskt upplägg, kostnad, villkor, vem lär ut, på vilka sätt, förväntningar på deltagare och lärare, lärandemål, etiska ramar, förbinder man sig till fler kurser på samma gång, vad händer om man blir sjuk? Du ska inte behöva känna dig rädd för att ställa för många frågor eller någon dum fråga. Ju mer du vet om kursen, desto bättre för alla inblandade eftersom chansen då ökar för rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Hur ser den etiska ramen ut? Hur är det med etiken i det andliga arbetet och finns det ett tydligt övergripande syfte med alltihop? Vilka slags andar samarbetar man med, och varför? Inom etikens ramar ingår sådant som respekt för allas integritet. Hur ser man på personliga gränser? Gränslöshet är inget självändamål. Det är den som vill gå över andras gränser som behöver förklara sig, inte tvärtom. Hur är det med alkohol och liknande, är sådant tillåtet eller inte och hur ställer du dig till det i så fall? Ju mer tydlig du är med din egen etik inför dig själv och är klar över vilka gränser du har desto lättare är det att navigera i mötet med andra, oavsett situation.

Är lärarens roll tydlig? Möjliggör läraren att deltagarna på ett tryggt och tydligt sätt får göra egna erfarenheter och skapa egna kontakter i andevärlden i så stor utsträckning som möjligt? Är lärar-rollen tillfällig och situationsbunden? Lärar-rollen bör vara uttalad för att undvika dolda maktstrukturer och maktmissbruk. Informella lärare och ledare kan påverka en grupp mycket men inte utkrävas ansvar på samma sätt. Redan från första början har du som deltagare tolkningsföreträde gällande innehållet på dina egna själsresor. Läraren ska vid behov kunna hjälpa till med hur du kan förstå innehållet på en själsresa vid eventuella frågetecken. Gärna på ett sätt som hjälper dig att fortsättningsvis självständigt kunna använda samma "glasögon".

Vet läraren vad han eller hon utövar? Kan läraren på ett förståeligt sätt definiera "shamanism" och/eller vad som nu än lärs ut? Förklaras olika begrepp på ett kunnigt och noggrant sätt eller blandas olika traditioner ihop? Till exempel: "inre" resor och det "över- och undermedvetna" är begrepp som hör hemma inom psykologin. Begreppen "meditation", "chakra", "kundalini" m.fl hör hemma inom Buddhism eller Hinduism. Inget fel med det, men det är inte Shamanism. Spelar det någon roll? Ja, eftersom språket är ett av verktygen för förståelse även om mycket av den shamanska kunskapen är bortom orden.

Vilka är drivkrafterna? Behöver du verkligen gå en kurs eller är det en behandling som du egentligen behöver? Eller någon annan kurs eller en annan hjälp? Det ena måste inte utesluta det andra, men du kan bli hjälpt att att känna efter vad du behöver. Hålls kursen till rimlig kostnad? Det är inte fel av läraren att vilja ha betalt för sitt arbete, men det blir problematiskt om pengar utgör lärarens största och främsta drivkraft. Exakt vad som kan anses som rimligt får var och en avgöra.