Dagen efter är jag fortfarande tagen av träffen. Denna gången öppnade jag för första gången upp även för deltagare utan tidigare grundläggande erfarenhet av shamanskt arbete. Detta gjorde jag av två anledningar: eftersom träffen innehöll ett flertal moment som inte kräver shamansk resvana och för att dessa moment kan vara djupt hjälpsamma.
Temat för träffen handlade om att bli befriad från hinder på ens väg genom livet och så frön för det man vill ska växa fram istället. Rent praktiskt och andligt så utfördes en landskapsgång, en eldceremoni och en sejd, bland annat.
För mig personligen var det ny intressant erfarenhet av sejden, som även kallas spådomssejd, eftersom den var betydligt mer aktiv och helande än vad jag erfarit tidigare. För mig som är så inriktad på den helandevägenkändes det mycket positivt. Det är inget fel på ren information som såklart också vara mycket hjälpsam och helande, men sejden kan uppenbarligen vara så mycket mer. Både jag och andarna tillät oss att känna oss riktigt nöjda ett tag.
Vi firade och uppmärksammade vårdagjämningen bland annatgenom att gå ut i skogen och samstämma oss.
Att samstämma siginnebäratt ställa in alla sina sinnen och själen i samklang med den omgivande naturen och de som bor där. Vissa tar med sig en gåva att lämna på platsen efteråt. Ibland vill man ha med sig en skallra, trumma eller använda sin egen sång för och med platsen.Man går helt enkelt utmed sig syftet att samstämma sig med platsen, ibland har man med sig ytterligare något att fokusera på. T.ex en önskan om något eller en specifik fråga som man vill ha svar på. Denna gången hade vi med oss en önskan om att få befinna oss i Orkanens öga (mot bakgrund av corona-tider). Att samstämma sig är att man ställasig i balans och innebärofta en dubbel upplevelse av att både komma ner djupt i den egna kroppen samtidigt som man blir mottaglig för den andliga sidan av tillvaron och platsen.En samstämning kan göras gåendes (power walk) eller att man blir hittad av en kraftplats som man vill stanna vid. Det kan t.ex vara vidett träd, vatten, ensten, en glänta eller annan plats. Ofta svarar naturen ganska omgåendean till oss när vi samstämmer oss med den.Det kan komma djupare budskap till oss, eller andra starka andliga förnimmelser och upplevelsersåsom att "smälta ihop" eller annat. Djur kan börja uppföra sig annorlunda. Man kan få "se" hur det såg ut för flera hundra år sedan, eller att det kanske hänt något särskilt på platsen.Träden kan börja dansa. Det är inte heller ovanligt att man på vägen blirhittad avstenar, pinnar, fjädrar och annat som finns i naturen. Dessa naturföremål har en själ ochkommer oftatill användning senare för en viss läkande uppgift. Ibland har jag haft en sten hemma i någotår, för att sen få veta att just den stenen vill hjälpa en klient i något helande syfte. Dessa naturskatter- och hjälpare blirdärför en del av den shamanpraktiserandes medicinpåse. Därmed inte sagt att alla stenar m.fl vill befinna sig i just en påse.
Den andra delen av denna vårdagjämningsträff ägnades åt bildkonstens roll inom shamanismen. Bilder i shamanismen kan ses som "andevärldens fönster" och även medföra konkret helande. Vi utförde shamanska själsresor på ämnet och skapade helande målningarför ett särskilt personligt ändamål.
Tack så mycket till alla deltagare!
Träffen under fullmånen den 11 januari 2020 ägnades åt att resa åt varandra och därmed arbeta med olika helanden för varandra. Egna resor, dans, trumma och sång hanns också med. Även de egna resorna var helande och hjälpande, starka, vackra och givande. Vi gick ut på skymningspromenad under den fulla månen i skogen för att söka svar på någon speciell fråga. Gryning och skymning är ofta en magisk tid som kan ge en svar som man annars inte nås av lika tydligt. Med hjälp av ett träd jordade vi allt helande som blivit gjort. När vi äntrade skogen föll ett mystiskt regn som lät som ett vanligt regn men som inte kändes på huden, för att sedan stillas och när vi äntrade ut ur skogen kom samma regn igen. Tack till alla deltagare i båda världar för denna gången i Cirkeln.
Den inre kompassen & ceremoni för Moder Jord
I denna Cirkel vid vintersolståndet arbetade vi med ett personligt helande medDen Inre Kompassen, ett kraftfullt helande som hjälper oss att hitta rätt i livet. Vi utförde även en gemensam ceremoni på efterfrågan av Moder Jord för Moder Jord. Ceremonin började inomhus och fortsättei ett ljuståg genom skogen för att avslutas på plats i naturen där vi samlades i en cirkel av ljus och lämnade en gåva till Moder Jord. Ett ljus som vi nu bär med oss i våra hjärtan.
Denna gången var vi ute i skogen och samstämde oss med platsen. Eftersom det var "de dödas helg" så hade vi fokus på döden och jobbade med döden på shamanskt vis. Detta ledde vidare till ytterligare helanden och arbeten som behövde göras rent personligen. Det hanns även med egna resor, kraftdans och sång. Det var en ovanligt lång träff med ovanligt få deltagare, och trots det så rann tiden iväg fort. Det var fint att få samlas i stillhet inför den mörka tiden på året - tack alla deltagare.
På denna träffskulle vi jobba med att göra ett större gemensamt helande arbete för någon plats på Jorden som visade sig vara i behov av hjälp. Denna gången blev det ett helande för havsbottnen, vilket låg i samklang med att det pågick flera andra parallella ceremonier för världshaven och ekosystemet samma dag.
Till detta arbete hörde även ett gemensamt utforskande om vad som är vikitgt att veta och tänka på när man jobbar shamanskt för större landområden, etiskt m.m. Här är vad som kom fram från några deltagares resor:
"Allt liv har en kretslopp på jorden, allt liv i luften, skogen och vegetationen, i jorden och i vattnet. Allt liv har en mening och att det som vi ibland uppfattar grymt och lidande ibland tillhör livets kretslopp.Vi ska alltså inte försöka avbryta livets kretslopp.Även efter stora katastrofer som Tjernobyl eller kärnkraftsbombningar vid Bikini-atollen - "nature will find a way". Allt liv går igenom en cykel och allt levande dör. Man måste vara noga med att inte blanda ihop sin egen vilja eller önskan och det som sker av naturen att sjöfåglar dör av oljespill och öar av plastskräp flyter runt i haven är inte naturligt. Vi får inte blanda ihop livets kretslopp med det som människan i oförstånd förstör."
"Den här meningen kom till mig under resan och upprepades flera gånger: 'Inget shamanskt arbete utfört med kärlek och omtanke kan skada naturen.' Detta ska beaktas: Havsbotten vill blisedd men inte exploaterad. Den vill finnas med i vårt medvetande, vill bli inkluderad som en del av vår helhet. Läget är akut.
Människor och djur som bor i området påverkas inte direkt (och behöver därmed inte tillfrågas) - bara indirekt av de positiva effekter som följer. En ska inte försöka ändra/påverka/blanda sig i/störa naturens naturliga cykel. Dvs. inte "gå in och peta" i dess naturliga förlopp.
Jag blev nedgrävd i jorden, det var inte skrämmande - jag fick till mig att jag skulle känna samhörigheten med jorden och förstå att vi är 'ett', delar av samma 'kropp'. Jag fick även känna hur de ovan jord dansade ovanför och skickade kraft till mig när jag låg nedgrävd. Jag kände hur jag fylldes av kraften och skott började växa ur mig upp ur jorden. Jag tolkar det som att jag fick uppleva hur shamanskt arbete för större landområden fungerar i praktiken och att jag fick känna av dess kraft och verkning."
"Info om det är något speciellt att tänka på vad det gäller helande av större land eller vattenområde:
Resa skall göras till Hemvisten för tex Havens Hemvist.
Därutifrån ges information hur att gå till väga.
Extra noga och uppmärksamhet med den infon som ges då det kan bli en lång och detaljrik resa runt hela jorden."
Som helande arbete utfördes dels en förberedande resa för att fråga vad havsbottnen önskade sig, alltså vad helandet skulle leda till och dels en resa för att utföra en större extraktion på plats i icke ordinär verklighet, som utfördes av en shamanskt erfaren deltagaremed dennes andar.
Därefter utfördes en sk. andekanot gemensamt, som hade som syfte att hämtaen ceremoni som kunde utföras för havsbottnen där och då. Vissa hade gjort andekanot förut och för andra var det första gången. En ceremoni hämtades lyckosamt - varje deltagare som hade till uppgift att hämta en varsin del av ceremoin fick detta till sig och de delarna sattes sedan ihop på ett väldigt enkelt sätt då det framgick tydligt hur de olika delarna hörde ihop. Sedan utfördes ceremoni i kraftfull tystnad.
Tack till alla deltagare, synliga som osynliga.
En heldag där vi sammanslöt för attutöva sejd, med blandade tidigare erfarenheter hos deltagarna där vissa fick chans att lära sig. En stor del gick åt till förberedande arbete både innan och på själva träffen. Vi samstämde oss med platsen och förklarade varför vi var där och bad den vara med oss i vårat arbete.
Den ljusa dagen gick snabbt in i skymningen. Den lilla stugan vi var i påminde om tider förr, den känslan var väldigt påtaglig. Man kände respekt och vördnad både gentemot det stora i dåtiden och själva tidpunkten just då, då allting låg i stor stillhet ochvintermörker. Vi samlades i cirkeln med ljuset i mitten. Sången av de andra runt omkring formades av platsen, naturen utanför och av själva stillheten. Under sejden kom en fråga upp som handlade om vad människor kan göra för Jorden. Svaret kom från Jordens inre som berättade om varje människas liv bestående av årsringar, och vikten av en medvetenhet kring det och att livet går i cykler med varje år som en sådan cykel. Det var viktigt att ta hand om sin tid här på jorden, och att leva sina årsringar med omsorg.
I sejden i övrigt handlade det mycket om personliga och privata frågor. Men här är ett par upplevelser av sejden i stort:
För mig var det helt nytt att resa i den icke-ordinära verkligheten utan trummor. Istället var det sång som förde mig i trans. Häftig teknik - fick mersmak för sejd. Det var mycket intressant och roligt.
Det var första gången jag sejdade och jag är förvånad över hur kraftfullt det blev så fort jag fick sejdstaven i min hand och det var min tur att vara völva. Jag hade ju ingen aning om hur svaren skulle komma, men de kom.... och på väldigt olika sätt. Jag är tacksam över att jag kunde vara med och Rebecca är en väldigt pedagogisk och lugn lärare. Det märks att hon har tillit till processen, och det smittar av sej....tack.
Tack till platsen och alla som deltog.
Vi träffades för att skapa en speciell slags kraftplatser på ställen runt om i Stockholm, platser som på förhand hade valts ut. Det är en typ av kraftplatser där man stannar tiden och som är bra att fatta gynnsamma, helande beslut på. De kan sen användas av vem som helst när som helst för detta syfte. Denna gången blev det kraftplatser gjorda vid migrationsverket i Solna, försäkringskassan och skattemyndigheten, den lilla parken mellan Konstakademien och Rosenbad, Drottninggatan 21 (också nära Rosenbad) samt på Sergels torg. På Sergels torg var det ingen som verkade reagera på vad vi pysslade med, kanske för att många andra innan oss redan har gjort allt möjligt där - allt från diverse politiska manifestationer till konstprojekt och performances. Det var också den plats som hade mest "skräp", som vi var tvugna att få bort innan själva skapandet av kraftplatsen kunde börja. Det var jättebra att det blev gjort.
Tack alla deltagare.
Vi samlades i mörkret i sken av ljus. Jag blev imponerand av att dem som kom lyckades ta sig till träffen trots kylan, mörkret, allt trafikkaos och diverse hektiska julbestyr. De som var tvungna att vända om eller stanna hemma p.g.a snöyra är jättevälkomna en annan gång.
Träffen var formad kring vintersolståndet och skapad utefter vad som är extra gynnsamt att ägna sig åt vid den tiden: Vi samstämde oss i stillhet och tystnad utomhus och utförde en gemensam eld-ceremoni med syfte att göra oss av med det som behövs för att kunna gå in i det nya med full kraft i harmoni. Träffen tillägnades även kraftdjursdans och egna resor. Vi utförde distanshelande. En väldigt fin träff som man gick stärkt ur.
Tack!
Vi samlades i Hjorthagen, tackade sommaren och välkomnade hösten. Vi reste för att hämta information kring vad som är viktigt att veta och tänka på när man jobbar shamanskt med själsdelsåtervinning. Vi utförde också en ceremoni där vi utefter andarnas instruktioner tillverkade ett föremål påminnande om det en del kallar för "medicinhjul", som ska hjälpa oss med det vi vill ska växa i våra liv det kommande året. Vi dansade kraftdjursdans, hann med egna resor och avslutade med sång.
Tack till alla deltagare.
Vi samlades i högsommarvärmen och promenerade ut till en plats på Lidingö där en kraftplats tidigare förberetts. Det växer en stor ek intill en bergknall och runt omkring finns mer skog, gångstigar och hästhagar. Det övergripande syftet med träffen var att verka för Fred. Det arbetet knöts ihop med kraftplatsarbetet, för det ena visade sig hjälpa det andra och det visade sig också att denna dag var bra för detta arbete på flera olika sätt. Vi samstämde oss med platsen, och vi dansade träddansen.
En del av ceremonin var att utföra andekanot. I det arbetet kunde vi plocka bort tre saker som inte skulle vara där på den platsen utan som fick komma till nytta någon helt annanstans. Vinden var ständigt närvarande och hjälpte också till. Kraftplatsen byggde vi på med stenar. Vi utförde ceremonin med en mycket vacker sång. Hästarna borta i hagen kom fram så nära det bara gick och kollade på oss, särskilt en blev väldigt intresserad.
Kraftplatsen är till för att användas och kan användas av alla. Man kan sitta vid den, hjälpa till att bygga på den med ytterligare en sten och lägga önskningar i den. Det är som ett utbyte, att först lägga dit en sten och göra en önskning.
Tack alla som deltog.
Vi utförde en gemensam ceremoni för Fred. En väldigt viktig del av den ceremonin handlade om att författa ett innerligt kärleksbrev till sig själv och skicka på posten som vanligt. Den som hämtade den delen utav ceremonin berättade att hon fått information om att det var för att Fred är något som börjar med oss själva. Vi utförde resten av ceremonin direkt på plats, på en fin gräsbeklädd klippavsats med utsikt över det glittrande vattnet.
Tack till alla deltagare.
Vi trummade, dansade kraftdjur och reste för att få veta mer om hur man kan arbeta på ett bra sätt med att ta fram själva syftet inför shamanska resor. Här är referat ur ett par resor:
Det var viktigt för en själv att vara ärlig i förarbetet med klargörande av problem och formulerande av syfte och tillåta alla känslor att komma fram, för att få en sanningsenlig uppfattning av det. Man skulle för en stund tillåta sig detta för att mer effektivt komma fram till vad det verkligen är man behöver eller vill ha. Man kunde bespara andevärlden en massa "trassel" genom att arbeta medvetet med att ta fram problemet och skåda det i ljuset innan man bestämde sig för att formulera ett syfte kring det och/eller göra ett helande arbete kring det hela. Då kunde man ta med sig problemet in i andevärlden med syfte att be om att få skåda det i ljuset. Det kunde då liksom ett troll spricka i solskenet och redan där vara löst. Man kunde också be om att få betrakta problemet uppifrån för att få en vidare uppfattning och förståelse. Kanske är vissa problem bara problem för att vi betraktar dem ur ett problematiskt perspektiv. Fanns det ett problem som man vill ha hjälp med skulle man formulera syftet positivt, alltså uttrycka det man vill ha eller behöver eller önskar sig. Man kan ha med sig bakgrunden till syftet, d.v.s problemet, men det är viktigt att fokuset ska bestå av det positiva syftet. Skulle man hjälpa andra att få fram ett bra syfte skulle man helt och hållet ta bort sig själv i det och inte lägga ner några egna värderingar i den hjälpsökandes egna process.
En annan deltagares resa:
"Försök nå in till kärnan av syftet, och formulera med enkelhet, tydlighet och fokus. Att så tydligt och klart som möjligt försöka se/visualisera slutresultatet, känslan av att vara där, uppleva hur det är när visionen är uppnådd.Tacka, eller vara tacksam över att allt är perfekt som det är, bli vän med problemet eftersom problemet leder vidare till någon insikt. Det är bra att komma fram till den insikten innan man fokuserar på det man vill uppnå. Typ: vilka fördelar har den här sjukdomen gett mig? Vad har det här problemet gett mig? Vad är det positiva i problemet? Är jag beredd att ge upp den positiva effekten för att uppnå någonting nytt? Det är så att själva diskussionen kring syftet är stor del av arbetet, det är nästan alltid någonting som ska släppas för att få in någonting nytt. Tacksamhet.
Tack till alla deltagare.
