Jag heter Rebecca och lever med en fot i storstan och en i vildmarken och har utövat shamanism i 21 år. Det är ett praktiskt utövande som består av traditionell shamansk botekonst på förfrågan till förmån för människor, djur och platser samt det egna löpande husbehovet. Utöver det erbjuds undervisning genom kurser och träffar. Övergripande fokus oavsett vilket är den helande vägen med ett bra fungerande liv här och nu, framför shamanism som ett medel för "personlig utveckling".
Verksamheten utvecklas organiskt, till största delen genom andras rekommendationer. Denna hemsida syftar till att vara en kontakt- och informationsyta, och förändras över tid utifrån de behov som uppstår.
För den som vill veta mer kan läsa nedan om hur vi arbetar. Eller fråga om det är något du undrar över. Skriv gärna till mig genom att använda kontaktformuläret eller e-posta till rebecca@shamanism.se
Hur kom du i kontakt med shamanism?
Jag fick en kallelse av andarna med frågan om jag ville göra det här. Själva lärovägen fick jag ett halvår senare, när jag skulle följa med en vän på en shamansk grundkurs någonstans i södra Sverige tidigt 2000-tal. Vännen hoppade av i sista stund, men jag åkte dit ändå. Innan dess visste jag inte vad shamanism var. Jag hade läst någon bok som utgjorde en slags vag förförståelse, men det var inte alls så som boken beskrev. Vilket var en stor lättnad, eftersom boken var ganska obegriplig, lite skrämmande och flummig. Väl på kursen kändes det väldigt naturligt, som något som man inom sig redan visste. Därefter förstod jag också att jag hade haft upplevelser och erfarenheter från barnsben som lättast kan förstås utifrån ett shamanskt perspektiv. På kursen fick jag göra en del kraftfulla erfarenheter och även ta del av andras helanden på ett så konkret vis att det var omöjligt att ignorera.
Hur praktiserar du shamanism yrkesmässigt och privat?
Oavsett om det är yrkesmässigt eller privat så är arbetet behovsstyrt och både utgår från och syftar till att förankras i den vanliga verkligheten på något sätt. Varje enskild shamansk resa har ett eget tydligt syfte och rent övergripande handlar det oftast om att leva ett fungerande, friskt och meningsfullt liv här på jorden - med undantag för de som har eller är på väg att lämna jordelivet till det som kommer sedan. Basmetoden består av den shamanska själsresan och den är densamma oavsett om jag reser för egen del (privat) eller för andras del (yrkesmässigt). Till min hjälp i det shamanska arbetet har jag en uppsjö av hjälpandar. Det handlar om förmödrar och förfäder och andra andelärare, djur- och växtandar m.fl med olika specialkunskaper. De är egentligen mer viktiga för arbetet än vad jag är eftersom jag inte jobbar med min egen kraft och kunskap utan till största delen förlitar mig på deras kunnande och kraft. Vi arbetar med kraft- och kunskapshämtning, själsåtervinning, extraktion, psychopomp-arbete, sejd m.m, ja vad som nu än krävs för någon eller något i en viss situation.
Hur länge har du haft shamanism som yrke?
Det är något som har växt fram över tid, där den första tiden bestod av några intensiva övningsår. Att utföra shamanska resor för andra och att lära ut är något som har fanns med från första början, men har utvecklats från att beröra vänner och bekanta till att bli mer och mer utåtriktat allteftersom. En brytpunkt uppstod i samband med att min (och andras) älskade lärare i shamanism Staffan Ljung gick ur tiden vintern 2018. Han var en mycket uppskattad och otroligt kunnig shaman som är väldigt saknad i den jordiska tillvaron utav många. Han gav mig förtroendet att ta emot de klienter han själv inte orkade med på slutet och undervisade mig in i det sista. För mig har det alltid känts naturligt att vandra vägen på ett traditionellt vis (i den mån man kan det) men då blev det extra tydligt att det var dags att axla ansvar och försöka förvalta det jag lärt mig efter bästa förmåga.
Vad är det som gör detta arbetet så viktigt för dig?
Shamanismen har haft en avgörande betydelse för mig personligen, på många sätt. Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja. Men om vi håller oss till det utåtriktade shamanska arbetet som vänder sig till andra så är det både viktigt och oviktigt. Det går egentligen inte att mäta betydelsen för någon som blir ordentligt hjälpt med något, samtidigt som man inte ska överdriva sin egen personliga betydelse i sammanhanget heller. Det känns viktigt att föra vidare kunskaperna till kommande generationer, eftersom de kan innebära ett ovärderligt sätt att hantera tillvaron på. Då shamanska vägar och traditioner tidigare helt eller delvis brutits på grund av politiskt eller religiöst förtryck gör att det känns viktigt även av den anledningen. Å andra sidan existerar det ingen mission eller agenda inom shamanismen. Däremot finns respekten för naturen och Jorden vi lever i, med och av, att vara rädd om den. Det är nog den närmsta "missionen" man kan komma och i det ingår ju vi människor. Men skulle man inte längre vilja ha vår hjälp genom den shamanska vägen så är det så det är. För mig är det en viktig etisk aspekt, att hålla det lust- och behovsbaserat, med respekt för den personliga integriteten.
Vad är det som du gillar bäst med ditt arbete?
Att jag får vara med och bidra till att människors och djurs liv blir till det bättre på olika sätt. Att det är ett resultatinriktat arbete i.o.m att det är konkreta förändringar i den vanliga verkligheten som gäller och det är det som är det roliga: när ett helande som gjorts på en shamansk resa sedan manifesterar sig i den ordinära verkligheten utefter syftet med behandlingen. Det är också roligt och tacksamt när man tar med sig information som man själv kanske inte förstår, men som klienten fattar direkt och blir hjälpt av. En annan sak som jag kommer att tänka på är samarbetet med andra utövare av shamanism, när man träffas och jobbar tillsammans, för varandra och/eller för något gemensamt större syfte. Det känns ofta väldigt givande.
Vad inspirerade dig mest till att arbeta med detta och varför?
Alla de erfarenheter av helande som jag haft och andra med mig, är det som inspirerar mig att fortsätta. Att det är användbart. Det gör att jag nästan jämt finner mig själv förundrad, och det känns fint i sig. Känslan i de stunderna är att man är som ett barn inför det stora mysteriet, ute på ett oändligt äventyr. Det är också så att orsakerna bakom kan vara på ett sätt som man själv kanske inte alltid är fullt medveten om. Så det går kanske inte att ge ett fullständigt svar på varför-frågan.
